kyrkogård och skosnören
Han stannar upp mellan två av kyrkogårdens gravstenar för att knyta skösnöret på den vänstra av det par svarta converse han har på fötterna. De är gamla och slitna, har hängt med i många år vid det här laget. Men det är så han vill ha dom, och jeansen likaså, hål på knäna. Slitna, som hans mamma brukade säga med ogillande i rösten. Han suckar och går långsamt vidare. Det är ingen vacker dag, men inte särksilt ful heller. En dag som är sådär lagom som det bara kan vara i Malmö en tidig majeftermiddag. Den dagen han besöker graven för första gången på fem år.
Grav
Det är viktigt att man får en chans att säga hejdå, att kunna ta farväl och få ett avslut. Med begravning så kan man få den möjligheten och man kan se till att man samlar alla vänner, så att man kan sörja tillsammans. Det är en svår period, att förlora någon som man har varit beroende av så länge. Man kan inte släppa taget så lätt, men man måste. Man vet inte direkt hur man ska göra, men det finns många begravningsbyrå som ser till att de jobbar för en och ser till att kolla över gravstenar och ger det bästa-