Bonjour, tristesse!
På den tiden var vi inte intresserade av så mycket annat än att dricka kaffe, spela flipper och kolla in de enstaka flickor som vågade sig in på vårt ganska sunkiga stamcafé. Jag minns det som en härlig tid fylld med skolk, kedjerökning och tristess. Det var som om alla i gänget simultant hade fallit ner i en avgrund av initiativlöshet, och om sanningen ska fram trivdes vi ganska bra där. Men en dag fick Orvar nog. Orvar var en stillsam ung man, som uttryckte sig lugnt och sakligt även när stora emotioner riste hans kropp. Därför spetsade vi öronen noga när hans röst fylldes av ett patos vi aldrig hade stött på hos honom förut.
Filed under flipper, skolk, stamkafé, tristess, ungdomsminne | Comment (0)