fculletonjosh

Idag har jag konfronterat mina demoner. Jag har mot allas vilja tagit itu med saker som jag för länge sedan borde ha gjort. Det resulterade givetvis i anhörigas avståndstagande och brist på samtycke. Men det spelar ingen roll. I 12 år har jag grubblat på vissa saker och undrat när jag ska få säga vad jag tycker och tänker om vissa saker. Och idag fick jag ett ypperligt tillfälle att ta tag i det. Det blev ett gräl och sedan var det bra med det. Jag vänder nu ryggen till och går vidare med mitt liv medan jag låter det svärma i det där "getingboet" bakom mig. Jag är färdig med det förflutna nu. Nu går vi vidare! Det svärmar nog värre än någonsin i det där "boet" just ikväll, och jag tror att det kommer att svärma under en lång tid framöver. Ni vet när man går och fingrar på saker och ting sm tyngt en länge, och så är man orolig för att när tillfälle kommer, kanske man glömmer att säga något av allt man bär på? Känslan av att är sagt är kompletterad av mig idag. Jag glömde nog ingenting, tror jag. Det är just därför det känns som ett underbart avslut på det hela. Nu är det lördagskväll och det blir väl lite läsk och chips, tror jag. Halsvärken till trots. Men jag ska ta mig fan fira idag. Den dagen då jag mördade mina slumrande demoner… En ny människa vaknar snart upp…så fort jag smält detta… Tack för läsningen, mina vänner!(1 september 2007)