Enbart kvinnodagen den 8 mars och året är 2009. Långt har vi kommit när det gäller jämställdhet men det är också långt kvar. Idag är det en självklarhet att mannen stannar hemma med sina barn, de som inte gör det får ett frågande ögonbryn av sina manliga kolleger och vänner. Kvinnor byter däck på bilarna i lika hög utsträckning som männen och snart har vi lika många manliga barnmorskor som kvinnliga. Jämställdheten går framåt. De kvinnliga snickarna, plåtslagarna och bilmekanikerna blir fler och fler liksom de manliga förskollärarna, sömmerskorna och grundskollärare. Vi vet alla att det inte ser ut just så, fråga är vad som är viktigt. Är det viktigt att alla kvinnor skall byta lika många däck som män? Är det viktigt att alla män skall putsa lika många fönster som kvinnor? Eller är det viktigare att det gemensamma arbetet fördelas på ett sätt att både mannen och kvinnan känner sig nöjd?Efter senaste uttagningen till Melodifestivalen har vi anledning att reflektera över könsfördelningen. Av de elva bidragen är det Enbart tre som är med manliga deltagare och sju som Enbart består av kvinnor samt ett som är kvinnodomminerat. Detta är ju upprörande, jämställdheten har inte kommit långt trotts att det är 2009. Givetvis är jag ironisk, tillhör ju den ironiska generationen, det är inte alls upprörande. För mig får det gärna röstas fram 100 kvinnor till Melodifestivalen. Dock tror jag inte det är smart. Åtminstone inte om man vill ha en bredare publik. Ofta är det en fördel med en någorlunda jämn könsfördelning i de flesta branscher och yrken, det skapar dynamik och ett annat klimat än enbart ett enkönat. Jag tror dock inte att det har ett egen värde med en jämn könsfördelning i olika yrkesgrupper. Däremot har det ett egenvärde att få in olika perspektiv och att bryta upp könsmönster. Fortfarande är det en vit medelålders man som är norm i vårt samhälle, en sådan som jag, och andra måste förhålla sig till normen. Det finns undantag där det är kvinnan som är norm och där det är hennes domän som manen får förhålla sig till, barnen. Det odlas myter som görs till sanningar. Vid ett samtal häromdagen hörde jag två kvinnor prata om hur de tyckte det var så jobbigt när de skulle resa bort. Det var alltid de som fick stå för packningen, manen menade att den gick fort medan kvinnorna fick ta ansvar för familjens packning. Jo det följer med normen. Om det är så att kvinnan ska bestämma vad och hur det skall packas, vad som skall vara med så blir det hon som tar ansvar för packningen. Enda sättet att slippa det är att släppa taget, lämna över ansvaret. Då menar jag att lämna över ansvaret, inte lägga sig i utan acceptera så som det blir.På samma sätt är det för oss män, vi behöver släppa taget och känna tillit. Ett mer jämställt och inte minst ett mer jämlikt samhälle gynnar i längden oss alla. Peter PC CarlssonP.S.Tack för alla era kommentarer. Hinner inte svara i era bloggar just nu.Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.Intressant? För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas