I går fick jag den. Min nyckel. Nyckeln till det härliga huset i Göteborg. Jag fick skakat hand. Det kändes speciellt. Nästa gång jag kliver över tröskeln till 41:an, då är det jag som bor där. Jag och fyra andra.Det är inte för inte som jag börjar fundera. Jag sitter ensam i en lägenhet i Helsingborg, en lägenhet som i vintras var tänkt att bli min, som blev mammas och nu snart någon annans. Länge hade jag svårt att smälta de vändningar som livet envisades ta med mig. Nu sitter jag här lite mer än ett halvår senare, med en nyckel till mitt nya hem i Göteborg, en annan nyckel till ett hem dit jag inte längre är välkommen, en tredje nyckel till en lägenhet, en hel hop av nycklar till ett övergivet stall, några bilar och en cykel. Vilken är nyckeln till frihet? Jag fingrar försiktigt på en och längtar tills den ska användas för första gången.