Patrik 1,5
Socialförsäkringsminster Cristina Husmark Pehrson har deklarerat att "lättare psykiska problem" inte ska kunna leda till sjukskrivning. DN fyller i att "att det gått inflation i sjukdomsbegreppet, lidandet och den självupplevda arbetsoförmågan är inget man löser genom att strama upp reglerna efter ett års sjukskrivning. Det måste lösas genom att försäkringskassan underkänner sjukskrivningen dag ett." Detta synsätt speglar dock en stor okunnighet både om psykiatriska problem och långtids-sjukskrivningarna Man tycks resonera så, att om personen inte blir sjukskriven dag ett, så blir den inte heller långtidssjukskriven. Logiskt. Men hur stor andel av alla korta (1-2 veckor) sjukskrivningar blir till långtidssjukskrivningar?? Försäkringskassan har statisitken, men jag vågar säga att det är extremt få. Och hur stor andel av dessa långtidssjukskrivningar är omotiverade och felaktiga. Ingen vet. Däremot vet vi att kraven på arbetstagarna ökade kraftigt under 1990- talet och att de som inte klarade att anpassa sig till de nya kraven slogs ut, antingen genom sjukdom eller till arbetslöshet. Men huvuddelen av dessa som drabbades av "utanförskap" är nu i pensionsåldern och för dem behövs därför knappast "resursjobb" eller strängare regler. För de idag problematiska grupperna, dvs de som riskerar långtidssjukskrivning/eller utslagning från arbetsmarknaden inom ett par år, ser situationen helt annorlunda ut. Här är sjuknärvaron ett mycket större problem än sjukfrånvaro. Den svenska ekonomin går bra, det råder brist på arbetskraft. Företagen går på hög varv. Folk pressas att jobba över. Barnafödandet har ökat kraftigt, därmed också hushållens arbetsbörda och störd natt sömn. Den kroniska, lågmälda stressen finns överallt. Dessutom pressas man av otryggheten som skapas av förändringarna i trygghetssystemen. En del känner sig modlösa. Jag håller med om att denna vardagsstress och modlöshet inte är ett skäl för sjukskrivning, och jag tror inte att det är många som heller söker bli sjukskriva för det. Den del av befolkningen som är mest ambitiöst lagda däremot, de som har ett varmt hjärta, de som vill vara extra noga med sina uppgifter, de som har en tendens att oroa sig eller grubblar över jobbet på fritiden, de som inte orkar med att ha några fritidsaktiviter längre, de som ibland tar till alkohol för att lugna nerverna, de som är tyngda av stora personliga förluster eller svåra barndoms trauma — riskerar att sakta nötas ut. Det anses inte vara stressen i sig som är det farliga, utan ffa bristen på återhämtning. Att själv säga nej till uppgifter som riskerar att överväldiga en och att ta pauser är varje persons skyldighet, men ibland klarar vi inte av det själva.Det som är farligt med insjuknandet i utmattningssyndrom är att det ofta kommer smygande och att personen själv inte ser att han eller hon börjar förändras. Ett av de första som faller bort är nämligen förmågan till perspektivbyte och omprioriteringar. Man blir fixerad på problemet framför näsan, får skygglappar. Dessa personer går inte och ber om sjukskrivning, däremot känner de sig ofta tvingade att gå till jobbet även på helgerna. De känner sig ibland tom ovanligt starka och pigga, men kan bli irriterade och avundsjuka på andra som inte gör sitt jobb ordentligt. De känner sig överlägsna och kan börja se ner på andra svaga människor, föga anar de att de själva är på ett sluttande plan. Ibland blir de påhejade eller utnyttjade av sina chefer och kolleger, i andra fall kan de bli ombedda att "vara rädda om sig". Det brukar dock vara som att hälla gasolin på en brand, personen blir bara arg och rädd för att det ska märkas att hon inte har 100 kontroll, och jobbar ännu hårdare."If you dont use it, you lose it" är en slogan som även gäller vår hjärna. När den utmattningsjuke kommer in i nästa stadium har han eller hon ignorerat sina egna varningssignaler om behov att vila och återhämta sig så länge att dessa system börjat "förtvina". Plötsligt går det inte längre att vila även personen vill och har massor med tid. Isället för lugn blir man rastlös och ännu mer irriterad. Sömnens kvalitet försämras, man vaknar lättare eller kan inte somna alls. I bästa fall söker personen nu hjälp av läkare och sjukskrivning kan diskuteras, det är av yttersta vikt att personen nu tvingas att vila så att återhämtningssystemet kan få en möjlighet att repa sig. Vanligtvis vägrar personen att låta sig sjukskrivas, de har ju för mycket ansvar på jobbet och allt skulle falla om hon inte var där . Ibland tar han/hon till alkohol, sömnmediciner, allsköns naturläkemedel eller antidepressiva för att kunna fortsätta att jobba, det riskerar dock bara att förvärra problemet på sikt.När sömnen slagits ut börjar hjärnan ta skada på allvar. Vissa områden i hjärnan är väldigt känsliga för kronisk stress, specielt ett område som heter hippocampus (sjöhästen) och som är av central betydelse för inlärning och minne. Celldöden här leder till stora svårigheter med minne och inlärning lång tid framöver. Först när den drabbade inte längre minns det de borde minnas börjar personen bli medveten om att allt inte står rätt till. För en del har det då gått så långt att de inte kommer ihåg hur man sätter på kaffebryggaren. Nu kan ofta personen tänka sig att acceptera en kortare tids sjukskrivning, man tycker att man kanske behöver vila upp sig ett par veckor. Men när personen nu äntligen tvingas vila brukar allt det där andra, som man kunnat hålla ifrån sig, medan man flydde in i stressen att göra sig påmind. Utmattningsreaktionen övergår i depression. Depressionen svarar bara delvis på medicin eftersom minnesstörningen och koncentrationssvårigheterna beror på att hjärnans celler är allvarligt skadade. Precis som vid traumatiska hjärnskador går det att komma till baka, hjärnan har tack och lov en stor regenerationskapacitet. Men det tar lång tid och kräver, precis som vid traumatiska hjärnskador och stroke, målmedveten och tålamodskrävande rehabilitering.Precis som inom så många andra områden är det därför mycket lönsamt med effektiva förebyggande åtgärder. Hellre en korttidssjukskrivning för mycket, än omfattande rehabiliteringsbehov av kroniska hjärnskador, med risk för självmord eller kronisk utslagning från arbetsmarkanden som konsekvens. Dessutom finns ju risk att nästa generation drabbas! (se SvD) Relaterar till artiklar i DN (1,2), AB, 1,2 Se även tidigare inlägg: Läs även andra bloggares åsikter om: försäkringskassan, rehabiliteringskedja, utbrändhet depression utmattning politik, moderaterna, husmark pehrsson, regeringen, alliansen sjukförsäkring stress samhälle nyliberalism makt sjukförsäkring lycka blogg statskunskap remiss demokratiRekommenderade bloggar:Ett hjärta rött, PSYKBRYT Jonas Morian Tankar mitt i nattenKommenterande länkar: Intressant?, knuff.se nyligen.se, twingly.se nybloggat.se