ensam är inte stark
för en tid sedan flyttade jag ut på landet med min man, vi stormtrivdes med att komma ut till lugnet. det var så harmoniskt, men så en natt fick min man en hjärnblödning. han vårdades på sjukhus i några veckor men han återhämtade sig aldrig utan dog efter en tid. detta var naturligtvis mycket traumatiskt för mig, vi hade trots allt varit gifta i över 40 år och plötsligt sitter jag ensam ute på landet utan ens några grannar innom synhåll. nu känns det inte så lugnt och harmoniskt längre. jag känner mig inte ens trygg längre, vem ska hjälpa mig om några tjuvar bestämmer sig för att ta sig in? för att försöka förbättra min situation har jag låtit ett larm installeras. det känns lite bättre efter det, men jag ska nog inte stanna här ute tills jag dör, ingen mening med att bli en isolerad tant med katter.