En notis 2005 och en ledare 2007 gör inte er till FRA-Motståndare SydSv.
Hon åkte i fredags och jag saknar henne galet mycket redan. Jag försöker tro att saker skulle vara annorlunda om hon varit hemma men jag försöker bara lura mig själv. Sofia sover ju oftast också länge, jag skulle ju ändå behöva sitta och vänta på morgonen. Det är inte kul.. . Det kanske är bra att vi börjar på olika skolor och blir ensamma, knyter nya kontakter. Bullshit, jag skulle inte byta bort det i har mot något, det vet jag ju. Jag har trist, minst ut sagt.Ikväll e det träning, utan Sofia, ingen som jag kan stå på Gullmarsplans perrong och kommentera cyklister med. Jag kommer inte behöva vänta på att hon ska tejpa fast sina benskydd, jag kommer inte kunna utbytta små blickar med henne, ingen som ska börja skratta när vi går förbi en fullgubbe som börjar snacka med mig. Ingen.För de är ju de små sakerna som gör de stora. Patetisk att man saknar någon såfort, Patetiskt att det fortfarande är en evighet kvar.Snart kommer iallafall Bajen tillbaka till årsta, de grabbarna går upp tidigare än de som jag nu håller kontakten med och väntar på så jag någongång ska kunna bege mig till fotbollsplanen. De e ju trevligt att gå och titta på träningarna, alltid något. Sen uppstår ju frågan om jag ska behålla min klänning som den e eller om den borde signas…Väckte iallafall en av pojkarna, men ett av puckona har mobilen avstängd, det är ju visserligen smart för någon dag kommer jag få en knäpp och ringa direkt när jag vaknar men nu måste han faktiskt vakna, det är som sagt inge kul längre.